Johan Pierre är Umeå-sonen som älskar att representera sin stad. I en lång intervju berättar han om hur coachandet utvecklat honom som spelare, att han var nära att lägga av och stoltheten över Umeå BSKT.
Det är eftermiddagsträning i Umeå Energi Arena för Umeå BSKT.
Intensiteten är hög. Coachstaben förbereder sina spelaren inför fredagens premiär och den som syns och hörs mest är Johan Pierre.
Guarden dirigerar sina lagkamrater när de gör fel, pushar dem konstant och ryter till när det behövs. Han har en stor ledarroll i truppen och är mångt och mycket lagets själ och hjärta.
Efter träningspasset ska det skjutas straffar. Sedan slipar Johan Pierre lite på bollbehandlingen innan han kommer och sätter sig bredvid undertecknad för en intervju.
”Det här är ett skitbra lagbygge. Vi är lite unga men jag är ändå imponerad av de yngre, amerikanerna framför allt, som ändå ligger långt fram i sin utveckling. Nu fick vi in Terrence (Oglesby) vilket gör oss ganska farliga. Vi har ett brett, stort lag och vi kan springa med vissa lineups också”, säger Johan Pierre.
Vad är skillnaden mellan Umeå den här säsongen och i fjol? ”Förra året spelade vi lite mer utan identitet. Nu tror jag att folk mer kommer veta att ’så här vill Umeå spela’. Sen hoppas jag att vi kan hålla det under en längre tid av säsongen. Vi kommer bli roliga att titta på också även om vi spelar lite saktare”.
2015/2016 var den första hela säsongen som Johan Pierre själv spelat på ett tag. För karriären har inte bara handlat om lycka och framgång för 27-åringen från Umeå.
Det har också varit tuffare tider.
Under två säsonger kunde han bara själv lira ett fåtal matcher. Anledningen var efterhängsna skadeproblem som tog längre tid att läka än väntat. Men istället för att gräva ned sig valde Pierre att ta plats bredvid tränare Gustavsson och lära sig mer om basket – från ett coachperspektiv.
”När jag blev skadad så var jag på sidan och coachade. Så jag har ändå coachat i ligan också. Det är inte så många ligaspelare som har gjort det. Jag känner att jag vet väldigt mycket om basket på liksom ett annat sätt. Jag har fått coachens sida och spelarens sida. Sen försöker jag sätta ihop det på något sätt”, säger Pierre.
Vad har du lärt dig av det? ”Ett lugn typ. När man är inne i spelet så mycket stressar man upp sig ganska ofta. Nu är jag mer brydd över hur vi spelar än vinsterna. Nu vill jag att det ska se bra ut på träning. Vi måste få ut något av varje träning. Om ett av de två lagen under träning bara vinner hela tiden så är det bra för dem – men för laget i sig under säsongen kanske det inte är bra. Man får ett lite annat perspektiv”.
Var du någonsin nära att lägga av under din skadeperiod? ”Ja, ja. Det är alltid så. Men vad ska man annars göra liksom? Jag kände att jag måste kunna komma tillbaka. Det var bara att det var mycket på en gång. Det var jobbigt att få bakslag hit och dit. Det tog lite längre än vad det borde ha gjort. Men sen kände jag att… Jag kommer alltid att spela basket eller vara baskettränare. Det är lika bra att köra vidare”.
Nu är skadorna ett minne blott för Johan Pierre. 27-åringen, som vuxit upp i Umeå, älskar att få representera sin stad och sitt lag i basketligan. Och planen är att han själv i framtiden ska kunna sitta här på läktaren och se sitt gamla lag lira. Fortfarande i Sveriges högstaserie.
”Det är skitkul alltså. Verkligen. Jag blev skitglad när vi väl gick upp i ligan och då minns jag att jag grät. Jag hade nog inte pallat rehabträna för att komma tillbaka och spela i division I. Sen när vi säkrade att inte åka ut i våras så var jag också väldigt glad. Nu ska vi förhoppningsvis i år ta oss till slutspel och göra någonting. Man vill sitta här på läktaren själv om tio år och titta på de som spelar”.
Det känns som att det finns en stor stolthet i att komma från Umeå och få chansen att representera stadens ligalag. Är det så? ”Så är det ju. I Luleå vet jag att det är samma sak. Om du är typ från Höken eller Gladan så bär man det också ganska stolt. Det är likadant här i Umeå. Men det är lite mer att vi är från Umeå mot folk utifrån. Så var det när jag gjorde musik också. Då var det mycket snack om Umeå”.
Vad tycker du att Umeå BSKT står för? ”Det är samhörighet. Nathan (Dawit) valde att komma tillbaka hit mycket på grund av människorna runtomkring. Jag vet att Yannick (Anzuluni, BC Luleå) också ville det. Men han var så pass bra att det kanske blev tufft ekonomiskt. Folk tycker att vi har en skön ’mode’ här – det är vår grej. Men det får inte bli för bekvämt heller. Vissa stunder kanske det är det. Men jag tar nog hellre det än att spela i Slovakien, sitta i ett mörkt rum hela dagarna, ingen snackar engelska och sen spela inför 10.000 personer”.
På fredag börjar allvaret igen för Johan Pierre och hans lagkamrater. Umeå BSKT tar emot rivalen BC Luleå i ett äkta Norrlandsderby. Matchstart är klockan 19.04 i Umeå Energi Arena.
Vi ses!
Max Wiik