Johan Rönström är prestigevärvningen som gör sitt andra år i Umeå BSKT. Nu berättar den 27-årge forwarden om att kombinera yrkesliv med elitidrott, att aldrig ge upp och smeknamnet han fick av NBA-legendaren Scottie Pippen.
Inför säsongen 2015/2016 skrev Johan Rönström på ett tvåårskontrakt med Umeå BSKT.
En prestigevärvning för klubben. Rönström, en svensk forward i sina bästa år, har nämligen massor av rutin från spel i basketligan herr och diverse ungdomslandslag.
Han valde att lämna Jämtland Basket där han tillbringat hela fyra säsonger – för att skriva på för Umeå som vill göra något riktigt bra av herrbasketen i Västerbotten.
”Anledningen att jag kom hit och skrev på två år är att det verkade vara en häftig satsning här i Umeå. Jag skulle tycka det var kul att vara med och bygga upp någonting som kan vara bra under en lång tid framåt. Det är fortfarande ambitionen. Att kunna bidra med den erfarenheten man har. Det finns underlag för att det ska bli riktigt kul med basket i Umeå”, säger Johan Rönström.
Men nu ska vi backa bandet lite. Närmare bestämt till januari 2008.
Rönström gick då sitt sista år på Sanda Basketgymnasium i Huskvarna. Han var en stor talang som visat prov på sin kompetens i division I, ungdomslandslag och under USM-spel.
Basketligaklubben Sundsvall Dragons hade tidigt börjat visa intresse för honom. Och i början av januari flögs han upp till Sundsvall för i skriva kontrakt med klubben.
I samband med detta gjorde NBA-legendaren Scottie Pippen ett gästspel med ligalaget. Han var med och spelade en match med Dragons mot Akropol.
Johan Rönström fick sitta med på bänken.
”Jag var på bänken men inte ombytt. Jag fick lite autografer och fick vara med i omklädningsrummet när han var med. Det var riktigt häftigt”, säger Rönström.
Kom han med några inspirerande ord till dig? ”Han kallade mig för Little Dirk (skratt)”.
Jaså? ”Ja, hag stod och sköt där på någon sidokorg och då frågade han: ’Who is Little Dirk over there?’. Annars skakade vi hand och surrade lite. Han var ganska uppvaktad”.
Han minns också en särskild händelse från matchen. Det var när en Akropol-spelare försökte komma in i huvudet på den tidigare Chicago Bulls-stjärnan.
”De hade någon import där från kanske Serbien. Mitt under matchen gick han fram till Scottie Pippens vattenflaska, tog upp den och drack och kastade bort den sedan. Det var ganska kaxigt”.
Det blev totalt två säsonger i Sundsvall Dragons för den 205 centimeter långe forwarden. Sedan gick flyttlasset till Jämtland Basket där han började att studera ekonomi samtidigt som han spelade elitbasket.
Efter tre års studier fick han sin kandidatexamen i ekonomi. Något som han har stor nytta av nu i Umeå när han kombinerar deltidsjobb med spel i Sveriges högstaserie i basket.
”Då läste jag parallellt med att jag lirade och tog en ekonomiexamen. Sista året i Östersund så jobbade jag och spelade samtidigt. När jag skrev på för Umeå så fick jag kontakt med PwC samtidigt. Då fick jag möjlighet att arbeta åt dem och kombinera med basket samtidigt”.
Hur är det att kombinera basket och arbete? ”Det funkar. Jag jobbar deltid på PwC som revisorsassistent. Det är långa dagar men jag tycker det är kul. Man investerar i framtiden och får fortfarande spela basket som jag tycker är grymt roligt. Det är långa dagar och mycket att göra men absolut värt det”.
Rönström gjorde fyra säsonger på fem år i Östersund. Den tredje blev hans klart bästa men fick ett abrupt slut när han skadade ryggen, fick diskbråck och tvingades till operation.
Det höll honom borta från spel i ett och ett halvt år. Många hade funderat på att avsluta sin satsning i samband med en så lång skadeperiod – men inte Johan Rönström.
Han visade istället prov på sin karaktär och var fast besluten om att komma tillbaka.
Det var en trist vändpunkt när jag verkligen var på G och hur taggad som helst. Då tog det stopp i ett och ett halvt år”, säger han.
Ett och ett halvt år är ganska länge. ”Ja, det är länge. Sen tog det en halv säsong innan man kom upp i fart igen. Andra halvan av sista säsongen i Jämtland gick det bra. Men första var tung alltså”.
Var du någonsin nära att ge upp? ”Nej, det var jag aldrig. Det var för kul och det hade gått så bra för mig innan det. Det var för kul helt enkelt och jag ville se om jag kunde fortsätta på den banan som jag var på innan skadan. Jag ville absolut inte lägga av”.
Max Wiik